Press
1/10 2009 Victoriateatern, Malmö:
”Ett par saker är stensäkra när det gäller skivbolaget Kopasetics festivaler kring jazz och improviserad musik. Man kommer att få höra musik man aldrig hört förut. Och ingen konsert blir den andra särskilt lik.
Saxofonisten Henrik Frisks svit för tio musiker böljade på utan paus och vad som var skrivet eller improviserat blev snart oviktigt. Trots några långa solon kändes också helheten väldigt kollektiv. Musikerna bands samman, liksom de fria utbrotten, de lugna arrangerade partierna, industrisyntsolot, gamla "Like Someone in Love" i ny dräkt och Almaz Yebios sånginsatser gjorde det. Yebios ordlösa improvisation som gled över blues, folkvisa och friform var en klar ögonbrynshöjare.
Finländaren Raoul Björkenheim är en ljud- och stråkkunnig elgitarrist (och elmandolinist!), som här med basisten Thommy Andersson och trumslagaren Peter Nilsson både spelade tungt aggressivt och plockade harmoniskt. Stor bredd på låtarna, samtidigt som Björkenheims spel mer var en rad olika korta uttryck än något linjärt, sammanhängande. Det lyhörda stråk-samarbetet med Andersson lyfte.
Gitarristen Krister Jonssons nya låtar är modern kammarjazz med ECM-tycke och gav kvällens mest sammansmälta konsert. Mycket var melodiskt och stillsamt, men med aktörer som Jonsson och trumslagaren Marilyn Mazur riskerar musiken ändå aldrig att smälta in i tapeten. Jonssons självdistans är alltid befriande och hans "glada" snabba, sydafrikanska slutlåt blev torsdagens höjdare.”
- Alexander Agrell/Sydsvenskan
4/10 2009, Kulturen, Lund:
"På söndagskonserten framträdde den nystartade gruppen David’s Angels och den gemensamma manifestationen KOPAOrchestra. Namnet David’s Angels syftar, antar jag, på att basisten David Carlsson omges av tre kvinnor: sångerskan Sofie Norling, Maggi Olin på Fender Rhodes och trummisen Michala Østergaard-Nielsen, på söndagen utvidgades kretsen dessutom med trumpetaren Ingrid Jensen.
Och dessutom rör sig musiken änglalikt i en mjukt svävande och djupt suggestiv flykt. Maggi Olin skriver den mesta musiken, Sofie Norling lyriken. Anslaget är mjukt, närmast meditativt. Sofie Norling sjunger med koncentrerad intensitet och mycket vacker frasering. Det är som om varje ord bildar sitt eget universum, men i betydelsemättat samspel med musikens instrumentala dimension. Ingrid Jensen understryker det mjuka med sordinerad trumpet, och hon och Norling möts även i varsamt och subtilt sökande duoimprovisationer.
Det är oerhört vackert, men den återhållna energin får också brisera i tyngre rytmmarkering, mer hårdföra solon av Ingrid Jensen och friare gruppimprovisation där inte minst Maggi Olin och David Carlsson, gärna med stråke över elbasen, ger musiken ny riktning. Kontrasten speglar en inre nödvändighet, som om musiken måste intensifieras, rentav brutaliseras, för att dess skörhet och skönhet skall kunna skapas på nytt, i nya former.
I KOPA Orchestra ryms åtta av de tio musikerna i kollektivet: saxofonisterna Cennet Jönsson och Henrik Frisk, trummisarna Peter Nilsson och Peter Danemo, pianisten Loïc Dequidt, Mats Holtne på gitarr, Mattias Hjorth och så Maggi Olin som gör ett andra pass för dagen. Musiken är nyskriven. Cennet Jönsson bidrar med den uppsluppna Blue Roses, så nyskriven att han får fråga de andra i gruppen vad låten heter. Mattias Hjorth har skrivit sviten Lose, lose och Win, win. Även Peter Danemo och Mats Holtne bidrar med nyskrivet material. Det är musik som andas en oerhörd glädje, men som också är fokuserad. Ensemblespelet är lekfullt men koncentrerat. Vi får också ett par duett- eller duellimprovisationer på trummor och saxar. Men det uppsluppna blir aldrig på skoj, lekfullheten aldrig tom show-off.
Att uttrycken varierar från hardbop till friare attityder via prydliga teman och funkrytmer speglar den täta gruppdynamiken. Kompositionerna ger en grund, men jag får också intrycket att musikerna förhåller sig ganska fritt till det skrivna. Men de faller in i varandras infall, samförståndet är totalt, liksom den lekfulla improvisationsglädjen."
- Magnus Eriksson/Lira.se
"Nyheter och mångfald. Som sagt, de orden passar Kopafestivalerna som lur i öra. Kopaorchestra – åtta musiker knutna till skivbolaget Kopasetic – fixar bådadera på egen hand, här spelades bara nyskrivet, inpytsat av olika bandmedlemmar.
Cennet Jönssons ”Blue Roses” visade sig vara en rörlig och spänstig sak med ett snyggt mellanparti och en svagt brasiliansk doft, medan Pete Danemos nya tassade fram i mediumtempo och knepade finurligt med de rytmiska betoningarna i melodi, grundpuls och ackordspel. Ovanligt kort var den också och helt rensad på improviserade solon.
Vi fick också ett ensambasstycke av Mattias Hjorth, en sambagrundad låt från gitarristen Mats Holtne där blåsarstötarna klingade afrikanska och Hjorths snabba och händelserika ”Win Win”. Maffigt kul med två Trum-peter (Danemo och Nilsson) som spelade samma sak, fast inte. Utåtriktad musik, korta solon och fokus på det komponerade gällde och efter 45 minuter var det slut och stängningsdags på Kulturen.
Då hade vi dessförinnan fått en mera inåtvänd och melankolisk omgång av nybildade David’s Angels. Gärna långa toner, bra med luft emellan dem och få ackord. Musik med enhetlig stämning; kammarjazz med poetiska texter signerade känsliga sångerskan Sofie Norling. Trumpetaren Ingrid Jensen var den som tog för sig lite på solosidan, men annars var detta kollektivets och låtarnas stund. Organiskt, lyhört trumspel av Michala Østergaard-Nielsen."
- Alexander Agrell/Sydsvenskan