Viva Black feat. Gretli & Heidi: Mal Sirine

Träets varma, mjuka, sjungande klang tillsammans med glasens lite kyliga, gnistrande, vinande klang. Det måste väl låta underbart! Redan första gången jag hörde de fantastiska systrarna Gretli och Heidi spela på sina glas väcktes idén om att försöka få till stånd ett samarbete mellan min trio Viva Black och Gretli & Heidi. Hösten 2015 tog samarbetet fart då Catharina Backman, Carin Blom, Peter Danemo och jag skrev musik för gruppen som uruppfördes i Reaktorhallen R1 i Stockholm. Jag är väldigt glad att musiken nu släpps på skivan ”Mal Sirine”. Och visst låter det underbart, klanger som aldrig tidigare hörts utlovas när glasharpa, flaskor, skålar, tallrikar klingar tillsammans med fiol, bas och trummor. Systrarna har varit på en veckas joddlingskurs i de schweiziska alperna, så lite joddling utlovas också. ­–Filip Augustson, basist i Viva Black

Filip Augustson-kontrabas
Eva Lindal-violin
Christopher Cantillo-trummor
Catharina Backman-glasharpa, skålar, flaskor, sång
Carin Blom- glasharpa, skålar, flaskor, sång

Glas
80%
II-V-I
0%
Skira klanger
65%
Radioaktivt
90%

KOPACD 052169 SEK / 18 EUR
Titlar:
 
1. Mal Sirine (Peter Danemo)
2. Vetenskapens katedral (Filip Augustson)
3. Ögat (Filip Augustson)
4. R1:Värmestrålning (Catharina Backman)
5. R!:Tryckvåg (Catharina Backman)
6. R1: Vindar (Catharina Backman)
7. Ein Bisschen Schmerz (Carin Blom)
8. Drew's Brew (Filip Augustson)

Inspelad i Kapellet i Stockholm 7-8 juni 2016.av Peter Danemo. Mixad av Peter Danemo. Mastrad av Mats Äleklint. Producerad av Filip Augustson. 
 

Pressröster:

"Här finns modern jazz, nutida toner och smäktande melodier, en blandning där något annat och nytt uppstår i mötet mellan musikerna.
.. Inledande Mal Sirine, en femton minuters komposition av Peter Danemo handlar om att vara ”hemma på sin plats”, om en gammal kvinna som ändå väljer att återvända till sin belägrade stad. De varma klangerna från trä och skinn kontrasterar mot nytillskottet av de kallare liksom svävande glasljuden, en glimrande illustration till det komplexa läget. De försiktigt hoppfulla tonerna får avsluta...
Catharina Backmans tredelade stycke R1, värmestrålning tryckvåg och vindar, som dels fått sitt namn efter platsen för Sveriges första kärnreaktor, dels efter de tre efterföljande effekterna av en atombombexplosion, utvecklar sig på slutet till en hårdsvängande och lockande pockande manifestation mot atomvapen, vinden blåser liksom i en annan riktning.
  Viva Black har utvecklat sin säkerhet och sin grupptrygghet, tonerna kommer genomtänkta och mindre försiktiga än förut, och tar plats mera självklart. Även normala förväntade toner spelas ut, gruppen är alltså inte rädd för det enkla och banala, vilket är ett djärvt och relativt ovanligt drag bland improviserande musiker.
  Inspelningen är lyhört gjord, små detaljer kommer tydligt fram, nyanserna är många och finstilta. Christopher Cantillo blir bara bättre och bättre, hans öron allt större och hans förmåga att hålla igen och ändå svänga, allt mer raffinerad. Det är ett lyckat udda möte som kan avnjutas med denna kvintett." - Leif Carlsson/Tidningen Kulturen

 

"...dette er original musikk, som befinner seg i grenselandet mellom jazz, samtidsmusikk og folkemusikk. Og det er for så vidt ingen sensasjon, men de to søstrene er selve «rosinen i pølsa» her, fordi de spiller på forskjellige glassinstrumenter. Glassharpe, skåler og flasker, i tillegg til at de står for de vokale bidragene.
Vi får åtte strekk, hvor glassinstrumentene står i fokus, og spesielt sammen med bassen, skaper dette et helt eget lydbilde...Augustssons bass er dominerende i lydbildet, mens fiolinist Lindal ligger tett på og «leker» med glassinstrumentalistene. Trommeslageren Cantillo er med på å forsterke kontrasten mellom bassen og fiolin/glassinstrumenter, og er, sammen med bassen med å gjøre musikken mer enn hørbar for et par jazzører.
Dette er rett og slett blitt en overraskende og spennende plate, hvor glasset spiller hovedrollen, og det eneste jeg kan sammenligne med, er Arve Henriksen og Terje Isungsets glassprosjekt i Tallinn for noen år siden. Og selv om det låt helt annerledes, så kjenner man igjen følelsen av skjørt glass, sammen med et rytmisk og fint spill fra «jazzmusikerne» i ensemblet. - Jan Granlie/Salt Peanuts

 

"...Opening with the title track, the longest on this intriguing album, weighing-in at fifteen minutes, the music shifts from booming single drum to resonant bass overlaid by Eva Lindal's lugubrious violin. All the while there are little percussive surprises courtesy of the guest composers and musicians Catherine Backman and Carin Blom. The dulcet arco bass and violin on "Vetenskapens Katedral" are underpinned by the gong-like sound of glass bells. Rarely does a listener get to hear such a variety of percussive noises intermixed with a rich pulsating pizzicato bass and a lustrous violin melody, as witnessed on the beautiful "Ögat."

"R1: Värmestrålning" introduces the voices of Backman and Blom singing in unison with the violin. Proceedings become noticeably heavier on "R1: Tryckvåg" with the intervention of drum and bass played in close-knit bursts surrounded by ethereal- sounding glass harp. Just as rapidly the music diminishes in volume at the beginning of "R1: Vindar" to reveal the twin voices of Backman and Blom, but gradually builds with the addition of the ensemble playing in rather more conventional syncopated style. The singers even insinuate some theatrical yodelling vocals here. The tintinnabulation of glass harp opening "Ein Bisschen Schmerz" is juxtaposed with sonorous bass and lyrical violin and punctuated by percussion before the tension is released by a full-on freewheeling trio interlude backed by glass percussion before reverting once more to the tentative strains of arco bass and glass harp. The final piece, "Drew's Brew" is a masterclass in restraint, where the trio allow the composition to breathe with space and yet are still able to impart vibrant cohesiveness. That the glass duo is able to add their subtle art to the composition is a true bonus.

Mal Sirine is simultaneously mesmeric and charming, and the addition of the glass duo is a masterstroke, transforming an already captivating trio in a truly extraordinary quintet. The music that is produced can quite often deceive the listener into believing it is computer-generated, but this is all analogue-derived and fascinating. Oscillating from barely audible chimes to crescendos of fortissimo turbulence, this album is impossible to ignore and equally impossible not to admire. "
- Roger Fareby/All About Jazz

 

"...Danemo, Augustson and Backman and Blom contributed compositions for Mal Sirine. Danemo’s title-piece employs the full sonic spectrum of the the extended Viva Black, exploring at first abstract yet tense soundscape that patiently blossoms to a  mysterious, gentle ritual, later Augustson and Gretli & Heidi lock it in a light-swinging rhythmic patterns. Augustson’s “Drew’s Brew” bass line was inspired by master Drew Gress, but here it suggests the course to atmospheric, delicate horizons where the silent glass meets the singing violin . Backman three-parts suite “R1” is the most challenging, politically motivated piece. The expressive glass sounds are used as thematic departure points, conceptualizing an atomic bomb detonation.  First, the quiet, almost soft, annihilating heat radiation, then the deafening, cacophonic massive shock waves and last the sudden death of the intense thermal winds, expressed here as a rhythmic, passionate yodel-fest. Some kind of a gruesome death."
- Eyal Hareuveni/The Free Jazz Collective


"...As always, the music is complex and multilayered, requiring a very attentive listening and total involvement from the listener, but the depth of the music and its unique aesthetics are deeply rewarding and fascinating. The innovative approach to music, the sublime dynamics and the constant search for new elements of expression make this music alive and soaring, even if most of the time it is very intimate, subdued and minimalistic.

The individual performances are, again as usual, exceptional, with Augustson's bass driving the music steadily, while Lindal is free to play the themes and improvisations and Cantillo to play around with the pulsations. Backman and Blom add ambient sonic vistas and percussive tones, as well as human voice to the mix, which altogether works wonderfully. More importantly the balance and interplay of the entire quintet is also achieved perfectly,

The music of Viva Black is slowly creating a unique niche within the Avant-Garde Jazz – Classical Fusion and the fact that the trio managed to release three consistently excellent albums in a row makes them one of the most interesting phenomena of the sub-genre. One can only hope they will be back soon with some more of their musical magic. Personally I can’t wait to hear more of it!"
- Adam Baruch/The soudtrack of my life