Plunge with Bobo Stenson: Origo

Detta är Plunges fjärde skiva och den andra som de gör tillsammans
med mästerpianisten Bobo Stenson. Musiken är helt improviserad och det märks tydligt hur kvartettens musik har utvecklats genom åren. De musikaliska förloppen har blivit längre, mer renodlade och mer minimalistiska och präglas av intensivt lyssnande, en stark formkänsla och ett stort dynamiskt spektrum.

Samspelet bygger helt på komposition i realtid och är befriat från många av schablonerna som ofta förknippas med den klassiska kvartettsättningen - musiken är starkt kontrapunktisk och alla i gruppen har lika stora delar frihet och ansvar. "Origo" är ett lysande exempel på modern skandinavisk jazz och  en vidareutveckling av den starka tradition av kreativ, personlig och utmanande musik, som Bobo Stenson har varit och är en stor och viktig del av sedan tidigt 60-tal.

Andreas Andersson – saxofoner
Bobo Stenson – piano
Mattias Hjorth – kontrabas
Peter Nilsson – trummor 

NOMINERAD TILL MANIFESTPRISET 2010!

Skivan kan också beställas via cdbaby.com!

Improviserat
100%
Nordiskt
94%
Ruffigt
74%
Vackert
100%

KOPACD 025175 SEK / -- EUR

Titlar:

1. Alea Iacta Est
2. Clement
3. Brief Excursion
4. Origo
5. Giordaniesque
6. Metamorphing
7. Wee Farewell


Inspelad i Gula Studion, Malmö av David Carlsson 11 december 2008. Mixad och mastrad av David Carlsson i Château Burlesque, Malmö. Producerad av Plunge & Bobo Stenson

Pressröster om "Origo":

"Musiken skapas helt i ögonblicket. Den är lågmält sökande. Andreas Andersson håller gärna ut tonen i ett lyriskt laddat, men varsamt flöde. Någon gång tar flödet fastare form, som en intensivare konstpaus i uttryckets meditativa mildhet. Den tillfälliga kvartetten möts i sublim samklang." - Magnus Eriksson/Svenska Dagbladet 
5

"Den här gruppen spelar levande musik som både är intensiv och meditativ. Erfarenheterna och känslan för musikens väsen blir,  i en samspelt och lyhörd grupp som den här, en mötesplats för ett nära samtal. Bobo Stensons pianospel har många färger och är både klangrikt och ystert svepande. Det här är modern musik, men också en musik som har sina rötter långt ner i historien och kan upplevas som både ursprunglig och enkel." - Torsten Eckermann/Lira


"Gruppen tar tid på sig, naglar sig fast vid låtarnas specifika stämning och bearbetar uppslagen metodiskt. När det är som bäst - och då tänker jag exempelvis på den inledande Alea Iacta Est - är detta improvisationsmusik av hög klass. Andreas Anderssons saxofonspel är befriat från cirkuskonster, särskilt på barytonsaxofonen spelar han med en återhållen auktoritet. Peter Nilssons trumspel är mångskiftande och i ständig rörelse. Pianospelet är makalöst." - Jörgen Östberg/OJ


"Här finns ett sökande efter musikens innersta väsen i en nordisk tradition med mycket blått i ljuset. Genom intensivt lyssnande musikerna emellan blir spontaniteten byggstenar. Klanger blir väggar och melodimotiv nya vägar. Andreas Anderssons saxofoner rullar mellan fjälltopparna. Mattias Hjorths bas är den mjuka och mörka ljungheden, Peter Nilssons distinkta slagverk blir till stjärnor på natthimlen. Lyssna och njut, men lyssna koncentrerat." - Bo Levander/Jönköpingsposten


"När de fyra spelar sammanfaller komposition och framförande i en genuint improviserad musik. Man lyssnar och spelar, ger och tar, frågar och svarar. Det är musik som ställer krav på lyssnaren, inte på kunnande eller djupsinnighet men på tid och koncentration. Därmed inte sagt att det är svårtillgängligt – tvärtom. Det är lugn och koncentrerad musik som alla kan ta till sig, det är vackert, meditativt och engagerande."
- Olle Hernegren/Nya Wermlandstidningen
Betyg: 4 


"Plunge kan översättas med ”djupdykning”, vilket är ett passande namn på denna grupp som länge har strävat mot att utforska improvisations-musikens allra innersta väsen. Lika passande är Origo som titel på denna deras fjärde cd, där de tillsammans med mästaren Bobo Stenson söker sig långt in mot musikens nollpunkt. Alla skivans spår är helt improviserade, och genomsyras av en koncentration så stark att den nästan går att ta på. Men det totalimproviserade till trots är det inte en frijazz som blir stökigt spräckig. I stället borrar den sig långt ner i ett fokuserat lugn som landar i stor musik. " - Smålandsposten 


"Här är alla säkerhetslinor kapade och musikerna beger sig utan skyddsnätt ut på en exkursion i en totalimproviserad värld. Plunges spelare, Andreas Andersson alt & barytonsax, basisten Mattias Hjorth och trumslagaren Peter Nilsson agerar mycket fritt med ett stort mått av lyhördhet och en inbördes kommunikation. 
De tänjbara ramarna får musiken att variera kraftigt, från inåtriktade sekvenser till en mer öppen karaktär. Dynamiken ger sig mest till känna när speciellt trummorna får fritt utlopp. Där skall sägas att Peter Nilssons spel är mycket inspirerande. Mattias basspel visar en personlig mognad som snillrikt följer både Bobos och de övriga musikernas intentioner. Andreas Anderssons saxofoner bidrar också till gruppens fria uttryck. Med Bobos flexibla utmanande spel i navet är Plunge en attraktion att räkna med även i mer trångsynta jazzkretsar."
- Göran Olson/Digmusic.se


"När den malmö­itiska trion Plunge och pianisten Bobo Stenson gör ännu en skiva tillsammans smittar det uppenbart lustfyllda spelet definitivt av sig även utanför gruppen. Man gör ”spontan-kompositioner”, snarare än att improvisera fritt. Man söker en form, baserad på gemensamma erfarenheter likaväl som individuella initiativ. Lika intensivt som det fordrar att musikerna lyssnar på var­andra, känns det stundtals också att som lyssnare följa skeendet – som ju faktiskt är i realtid, om än inspelad. Som mest givande blir det när formen också kompletteras av en stark stämning, särskilt i långsammare stycken som titelspåret och efterföljande Giordaniesque. Fast Stenson, saxofonisten Andreas Andersson, basisten Mattias Hjort och trumslagaren Peter Nilsson söker sig även fram på andra vägar. I Alea Iacta Est bygger mycket på groovet, medan man i andra stycken spelar mer kontrapunktiskt och i den meningen bredare. Själva samspelet är skivans röda tråd. " - Johannes Cornell/DN
  

"This excellent trio's fourth release presents them at their best. The core group - Andreas Andersson on alto and baritone saxes, bassist Mattias Hjorth and Peter Nilsson on drums - always opts for patient, spontaneous improvisation that highlights slow development of form and structure upon fiery bursts of free playing. The collaboration with Stenson enriches both sides, and enables this ad-hoc quartet to delve into more elaborate pieces. Some tunes are much more minimalist—almost abstract, yet still intense. Stenson is much more adventurous than on his ECM releases, while retaining his elegant touch and sophisticated articulation. 
Origo is a multi-layered session that features the quartet's various facets. Spare and suggestive on Clement, Stenson delivers ballad-like lines, but Plunge Trio's sensitive interplay only touches them, opting for a more open texture. The title track is slow and minimalist, with careful, balanced and emphatic interplay based on intense listening. Metamorphing, at almost 20 minutes, moves through a wide and introspective—almost meditative—spectrum of textures and moods, with quiet intensity and delicate thematic elaboration. The closing Wee Farewell is another spare, contemplative piece that sums up this impressive musical meeting in a majestic manner. The patient interplay implies moods and themes in an imaginative game of nuanced and suggestive playing. This release is a wonderful example of contemporary Scandinavian jazz. Plunge Trio with Bobo Stenson extends the Nordic tradition of cool, personal expression, challenging conventional jazz with a unique and creative improvisational method. Origo asks for an attentive listening, but each listening finds new and captivating nuances that testify to its sheer beauty." - Eyal Hareuveni/Allaboutjazz.com


"While "Origo", a wondrous album not to be missed, stands on its own as engrossing music that captivates from its first notes, those who follow Plunge will immediately recognize it as both a document of the group's development and a synthesis of their last two albums, Refreshingly Addictive and Plunge With Bobo Stenson. The group has always emphasized free improvisation, but here it means spontaneous composition. Each piece is replete with themes or thematic phrases that are declaimed, developed, refracted and otherwise used as its kernel. While saxophonist Andreas Andersson (alto and baritone sax) and Stenson are naturally in the foreground, with their interplay being the most obvious, bassist Matthias Hjorth and drummer Peter Nilsson exhibit an extremely high degree of musical empathy. Indeed, the music's attraction lies in how freedom, structure and development are balanced. While not being tonal in terms of key, or even modal, each piece does have a center of gravity defined by its phrase kernel, which is fleshed out by Stenson's pithy chordal clusters. Development feels logical while being unpredictable, as each player's contributions (both pro- and re- active) move the piece forward. Furthermore, each piece has a mood, the sum total of which puts the album on the introspective and meditative side, combined however, with an underlying intensity borne of concentration and the lack of anything extraneous. Origo seems to simply unfurl before the ears in a timeless way, paradoxically demanding attention while simultaneously ignoring it. Alea Iacta Est opens "Origo" and is the "hottest" track, echoing in that way Lingua Franca from the 2005 album. The triptych of Origo, Giordaniesque and especially the nineteen-minute voyage that is Metamorphing dominates the album and defines its artistic rigor. Origo is multilayered music for immersion, creating a perfect excuse for the repeat button and hours of becoming lost in its spell. Marvelous." - Budd Kopman/Allaboutjazz.com


"Man skal som lytter investere sig selv i musikken. Kaste sig ind og mærke efter. Men så får man også noget igen. Det er ikke usammenhængende og flagrende, men istedet fire intelligente improvisatorer der som mestre på hvert deres instrument lytter til hinanden, samtidig med at de kreerer musik sammen, on the spot.
De tre musikere kunne være sønner af Bobo Stenson og beviser med denne plade, at de ihvertfald i ånd, følelse og tanke er beslægtet med den svenske jazzveteran, der spiller fantastisk med de tre yngre jazzmusikere. Pladen befinder sig som en del af en naturlig udvikling indenfor nordisk impro-jazz. Den lægger hårdt ud med nummeret Alea Iacta Est, der med sine 10 minutters løse og luftige musikalske nivellering varmer ørerne godt op. Efterfølgende numre som feks. Clement og Origo er mere afdæmpede og nok de bedste dokumentationer på pladen." - Niels Overgård/jazznyt.blogspot.com


"All musikken er kollektivt improvisert,der klare tematiske fraser dukker frem som en slags spontane komposisjoner, som kan bli utgangspunkt («origo») for at spillet forplanter seg i skiftende mønstre. Det høres som om Andersson med sitt hovedinstrument  barytonsaksofonen primært velger en rolle med lange toner og repeterende figurer, som da blir refleksramme for Stensons kreative, klangskjønne og nordisk-impresjonistiske spill. Herigjennom formidles en introspektiv og ofte meditativ stemning av høy estetisk kvalitet. Således blir Stenson i denne settingen den avgjørende skapende kraft i musikken, og ikke minst i et tett innforstått samspill med Nilssons livsnære trommer. Og hvor også Hjorth med sitt dype Charlie Haden-påvirkede basspill plasserer seg relevant i helheten. Men Plunge-trioen selv holder formentlig også Andersson i noen vektigere føringer, som er en lytting verd, når det kommer dertil. «Origo» står som helhet som et samtidstonalt akustisk improvisert album med mye klanglig skjønnhet. Blant det beste finner jeg «Clement», der Andersson med en sterkt og smuk altsakstone befordrer en nær og vegeterende stemning, samt «Brief Excursion», der både Stenson og Andersson ut fra bassens opplegg beveger seg ut på en sensitiv og impresjonistisk vandring." - Bjarne Søltoft/jazznytt.no


"Although this music is completely improvised, it often does have that sublime, spacious Scandinavian vibe. The opening track, Alea Iacta
Est,
does have that sparse, fiord-like Nordic drift so common to ECM records in the mid-seventies with Mr.'s Stenson & Jan Garbarek.
On Clement, Bobo's playing is hushed and haunting with some fine drifting alto sax from Andreas Andersson. Stenson plays with a
ballad-like elegance throughout, the rest of the quartet also floating lyrically along with him. Metamorphing features some exquisite baritone sax, dreamy bowed bass and spooky piano. This piece is nearly 20 minutes long and unfolds organically. There is an oasis in our mirage that seems to soothe us gently at first. This entire disc has a rich, lush aura that feels like we are being massaged softly but steadily. Ommmmm..." - Bruce Lee Gallanter/Downtown Music Gallery, NYC

Plunge & Bobo Stenson  Foto: Magnus Jerkebo
Plunge & Bobo Stenson 
Foto: Magnus Jerkebo